Jag önskade att det fanns ett minne i hjärnan typ som man kunde ta ut och koppla till datorn, för jag vet inte hur jag ska beskriva om hur och varför jag känner som jag gör just nu. Kanske kan förklara lite...handlar bara om negativt, deprimerande, gråt. Jag är ganska så känslig för det första kan börja och gråta bara för att en person säger till mig att jag måste göra en sak. Jag vill komma på det själv. Till exempel att jag inte har skrivit några söta sms till min pojkvän, han sa så en gång och då blir jag rädd att han inte ska tycka om mig lika mycket, jag tror att jag har skrivit det men kanske inte tillräckligt bra. Samma sak som när han säger att jag är för tyst, enligt mig så tycker jag att jag pratar tillräckligt men inte enligt honom. Då kommer den där känslan som inte går att beskriva. Han sa så en gång i en mataffär och då trodde jag att jag skulle börja gråta men jag hållde tårarna inne.

Det gäller även att man inte kan förklara för någon hur man känner. När jag spelade fotboll så hade jag inte direkt några vänner. Vi var i Göteborg på Gothia Cup, det var den sista cupen jag var på innan jag slutade med fotbollen. Vi gick på invigningen på Ullevi, jag fick en biljett, (paus gråt) följde efter dem andra och satte mig väl längst ut eller vad det var. Ingen speciell person som jag ville sitta bredvid (om det skulle varit det så skulle inte den personen brytt sig om det). Det är alltid så att man hänger med en viss person men för mig var det inte så, jag försökte hänga med alla. Vi sov i en skola i Västra frölunda, så en gång såg jag två av oss gick iväg från skolan så jag hängde efter men gick några meter efter. Dem gick och gick, jag bröjade undra vart dem skulle hänn för dem gick i en cirkel runt husen. Så helt plötsligt stannar en av tjejerna och frågar vad jag gör eller om hon frågade varför jag går efter dem, så kanske det va hon frågade så då svarade jag att jag försökte hinna ikapp. Sedan var hon sur, tittade inte ens på mig. Den andra tjejen var schyst, hon var jag kompis med men hon umgås även med den här sura tjejen så resten av livet har jag inte tyckt om henne...

Detta med kompisar gäller även inom skolan. På högstadiet gick jag hos kuratorn och pratade om att jag inte var med några klasskompisar. Det var mina mentorer som ville att jag skulle prata. Det är alltid så att det är två tjejgrupper inom klassen, ena gruppen bestod av 2 personer och den andra gruppen bestod av resten av tjejerna. Och jag själv då hamnade naturligtvis mittemellan. Jag vill ju vara med alla, inte enbart vara med den ena gruppen, för det hände att dem pratade illa om den andra gruppen och det ville inte jag. Det var så att alla tjejerna skulle till kuratorn utan jag och en annan tjej (hon i den gruppen med 2 pers) för den stora gruppen hade mobbat den andra tjejen som tillhörde den gruppen med 2 pers. Då kände jag mig duktig :) Det jobbigaste var väl på klassresan till Göteborg, bodde på Lisebergs vandrarhem eller vad det var. 1 natt tror jag det var. Det var föräldrar som var där första dagen till nästa dag, så kom mentorerna nästa dag. Så över den natten så sov jag ensam med en förälder. Det skulle även varit 2-3 tjejer till i det rummet men den ena gick till killarnas rum och den andra fick en plats hos de andra tjejerna, så jag sov där ensam, det fanns ju ingen plats hos tjejerna och hos killarna ville jag ju inte direkt vara hos. Så nästa dag åkte vi till Liseberg, jag åkte hem innan vi gick in. Hade ju varit där dagen innan och då fick jag åka de flesta åkturerna ensam, eller ah Balder ena gången bredvid en tjock gubbe, inte okej för vi som gick runt var 5 pers, och självklart var det jag som åkte ensam då ja. Jag sa till mentorerna utanför Liseberg då när jag sa att jag skulle åka hem, hur det var den natten. Att några inte sov där de skulle sova. Så mentorerna blev arga över det, sa att dem hade sagt till föräldrarna att alla skulle sova där de hade fått en plats. Men jag vet inte om de sa något till någon om det. Kanske lät det vara. Nu tycker säkert alla att det är mitt eget fel att jag har varit ensam, skvallrat, hållt mig mittemellan alla. Men sån person är jag. 

Nu känns det lite bättre, ska försöka att plugga lite mer makro (även det känns meningslöst för jag kommer inte klara den tentan. Är så mycket och tentan på engelska. Jag vill vara en sån person som pluggar flitigt, som fattar allting första gången de läser texten men nej, jag får hålla mig till att göra omtentor flera gånger om) Ska ta en chokladboll som jag har i kylskåpet och sedan se på Big Brother vid 10.   

Jag prenumererar på resetidningen Vagabonds nyhetsbrev över mejlen. Så i dagens nyhetsbrev/mejl stod det att det har kommit en ny specialtidning inom Vagabond. Den handlar om mat på olika resemål, till exempel om New Yorks bästa burgare. Ska kolla imorgon i affärn om den har kommit. Kan ju vara lite skoj att läsa i, se om det finns några recept som man kanske kan ta efter. Kanske ger lite tips som man kan ha nytta av i framtiden när man ska resa, någon bra restaurang som man inte ska missa eller någon speciell maträtt som är supergod.

Har suttit vid köksbordet och pluggat makroekonomi nu i cirka 2 timmar och samtidigt lyssnat på PowerFM på datorn, smart men då orkar man ju plugga mer men frågan är om man lär sig lika mycket? Sitter och lyssnar på musiken istället? Ibland är det lättare att ha på musik medan man pluggar men det gäller nog bara när det gäller matematik, makroekonomi är ju matte oxå men inte just nu. Tänkte jag skulle sova till halv elva och sedan gå ut å sätta mig i solen om det nu är någon sol och varmt, det skulle nog bli lite monligt, hoppas inte det! Klockan är ju halv två och det är 7 grader ute så då borde det bli varmt imorgon oxå eller hur?

   Lite Bath (thailändsk valuta) som jag hittade på datorn, ska förknippas med makroekonomin.